Artemisia Gentileschi föddes år 1593 i Rom, Italien till mamman Prudenzia och pappa Orazio di Ottaviano Montoni. Hennes mor gick tyvärr bort tidigt och Artemisia var då tvungen att följa med sin pappa till ateljén, han var nämligen målare. Hon fick där lära sig hur man handskades med dukar, färger och borstar på olika sätt. Det ledde till att konst blev en av hennes största passioner. Tyvärr var möjligheterna till att lyckas som konstnär nästan omöjliga, speciellt för kvinnor och, om man som hon, inte tillhörde den så kallade överklassen.
Svårigheterna med att lyckas skrämde dock inte bort henne eller hennes pappa. Han började ge henne en grundutbildning i hur pigment blandades, hur man tillverkade penslar samt applicerade färger på rätt sätt. Artemisia förfinade tekniken under åren genom att hon kopierade litografier från de stora artisterna på den tiden. Caravaggio, en av de större konstnärerna, blev Artemisias viktigaste referens. Stilen han använde sig av påverkade dessutom hennes pappas arbete en hel del, de två kände nämligen varandra.
Trots att Orazio var en väldigt öppen och upplyst person tillät han inte sin dotter att förfina konsten utanför ateljén. Hon fick däremot hjälpa ti
ll att arbeta med hans egna verk en hel del. Hennes första målning gjorde hon först när hon var sjutton år gammal.
Attackerad och bortgift
Artemisia och hennes pappa fortsatte att träffa andra konstnärer i hemmet. Det ledde dock till att en av pappans vänner attackerade henne på ett hemskt sätt. Pappan bestämde sig därefter för att gifta bort henne till en främling. Bröllopet skedde direkt efter rättegången på mannen som gjorde henne illa. Artemisia var självklart inte jätteglad över beslutet men efter att pappan tog upp kontakt med hennes attackerare igen såg hon det som sin chans att fly. Hon flyttade då med sin nya man till Florens, och där fortsatte hon att måla. Målningarna hon gjorde var inte samma som tidigare. Hon började istället måla starka kvinnor.
För Artemisia tog det rätt lång tid innan hennes verk började uppskattas, precis som för mång andra kvinnliga konstnärer, till exempel Frida Kahlo, Joan Mitchell och Margaret Keane. Men i hennes fall handlade det inte endast om enstaka år eller om decennier, utan det handlade om århundranden. På 1800-talet hade Artemisias arbeten glömts bort, dock blev de återupptäckta under 1900-talet igen.